Oj så skönt!

Pust, en stor sten föll från mina axlar idag.
Börjar från början.
I fjol våras ringde lillemans dåvarande lärarinna till mig och började samtalet med att hon vill att vi ska träffas så att vi kan diskutera lillemans skolgång och det faktum att hon tänker hålla pojken kvar på samma klass ett år till....Tro mig att jag flög i taket! Hela skolgången igenom har hon bett oss föräldrar att ta kontakt med henne/ skolan om det är problem och så gäller inte det henne. Inte en gång att hon varit i kontakt med oss och förklarat hur det går i skolan för lilleman, eller att det är problem, annat än då han busat och gjort illa. Det har hon ringt om FLERE gånger i veckan ibland. Nåja, visst har vi här hemma märkt att lilleman har problem i skolan, han har JÄTTESVÅRT att läsa/skriva men också problem med matematiken.

I varje fall. Jag åkte till skolan och diskuterade med lärarinnan och speciallärarinnan. Då förklarar dom HUR mycket problem han egentligen har, han ligger nästan ett år efter sina klasskompisar... Jag hade min ståndpunkt klar då jag åkte till skolan. Pojken ska INTE gå om!! Efter en hel del diskussioner kommer vi fram till en kompromiss. Skolans psykolog ska göra lite tester på pojken och sen ska vi diskutera igen samt höra på hennes tankar/åsikter/rekommendationer.

Så under våren ifjol gick han tre gånger till psykologen för tester och så träffades vi i skolan. Psykologens tester visade att han verkligen ligger efter i läsning/ läsförståelse och att han har svårt att skriva. Hon tyckte att det verkar som Dyslexi, läs-och skrivsvårighet, men hon kunde inte göra sådanna tester. Diskussioner med lärarna var långa, jag vägrade låta pojken gå om ett år, det var svårt.

I höstas när skolan började pånytt hade vi ett möte i skolan angående lillemans läroplan. Nu hade dom vissa krav på vad som ska kunnas för att klara klassen, vi har verkligen jobbat hårt hela hösten med läxorna men han har klarat sig rätt så bra. I samband med att skolan började i höstas ringde jag till skolläkaren som kunde skriva en remiss till tester för Dyskexi.

Vi gjorde testerna, idag har jag fått resultatet. Lilleman har Dyslexi! Nu kommer skolan och specialläraren att få material över hjälpmedel till pojken.Han kommer att få extra hjälp i form av sekreterare när han ska göra prov mm.
 Det är SÅÅ skönt att veta att allt kommer att bli bra! Visst har både lärarinnan ( lilleman fick en ny lärarinna i höstas då han började skolan, som tur var fick han fortsätta med sin gamla klass...) och vi här hemma en hel del att göra för att hjälpa honom men det finns så mycket hjälpmedel som man kan använda. Till exempel finns skolböckerna också som ljudböcker, han som suger åt sig som en svamp när man berättar något kommer att sakta men säkert börja träna att använda dom. Nu har jag läst alla "läsämnen" för honom, sen har vi diskuterat saken sinsemellan. Det går jättebra, och är riktigt intressant men det lär ska bli jobbigt att i högstadiet läsa alla deras läxor. Nu har han möjlighet att träna med ljudböcker och när han kommer till högstadiet om några år får han övergå till dem.

Pust, så skönt! Nu slipper man fundera på detta och vet att pojken får all hjälp som han kan få. Måste dock säga att den hjälp han har fått hittills i skolan har varit SUPER!!! Läsandet har blivit bättre, han har hittat ett visst intresse i att läsa och försöker läsa allt, ibland går det bra, ibland behöver han hjälp. Dom har alla varit verkligt hjälpsamma...utom den andra lärarinnan som ville att han skulle stanna klass, som tur slipper jag ha med henne att göra nu!
Det blev ett långt inlägg ikväll, men jag behövde verkligen skriva av mig. Många saker som har tyngt en den sista tiden, för man kan ju inte hjälpa att man funderar på hur framtiden ska bli. Men nu känns det bra, han kan ju till och med bli kung även om han har svårt att läsa och skriva. =)
En skön kväll!!