Hundar och ungar.. och hembränt.

Vi har två katter, en tös som kallas Missan och en kille som kallas Findus. Båda är opererade så det kommer inga kattungar. Missan är en hittekatt, köpt från lokala hittedjursföreningen. Hon hittades en superkall februaridag i skogen i grannkommunen, liten och hungrig. När hon kom hem till oss var hon i jättedåligt skick men repade sig snabbt.

Under sina månader som hemlös har hon säkert jamat och jämrat sig en hel del. Idag är hon så gott som stum. Under våra gemensamma sju år har hon ALDRIG jamat! Men hon spinner helt otroligt högt. Det räcker att hon får sitta i knä och bli skrapad eller att man lite pratar med henne så är hon kompis med dig genast. En mera vänlig katt får man söka efter!

Missan är svart medan Findus är randig.

Findus sen igen... skulle man nästan önska att skulle va stum. HAN jamar, han riktigt skriker, men han spinner inte så mycket. Han är lilla damens katt där som Missan är min gumma. Är lilla damen borta springer han runt och söker henne, och gråter! Råkar hon vara övernatt hos någon kompis tar det hela kvällen förrän han lugnar sig. Orsaken till det är säkert hemresan då vi var och hämtade honom. Han var tio veckor gammal, bara en baby med andra ord. Satt i lilla damens famn hela resan hem och sov i hennes rum första tiden.

Hon VILL ha en hund!!!

Nu vill lilla damen ha en hund också. Jag vill också ha en hund. En liten söt vit hårboll, men samtidigt vill jag inte binda mig med en hundvalp. Naturligtvis lovar hon att gå ut med den och mata den och leka med den... brukar barn inte lova vad som helst bara dom får en söt hundvalp... Fakta återstår. När den första nyfikenheten lagt sig är det OFTAST mamma som får ta hand om den busiga valpen som äter på allt.. jag vet att man ska skola hunden så den sköter sig men ni vet vad jag menar. Jag försöker förklara att om man har en hund MÅSTE man gå ut med den även då det regnar, alla dagar i veckan, flera gånger om dagen... ni vet visan..
Visst vill jag ha en hund, men jag vill inte binda mig vid en hund just nu... jag har så många andra projekt så nu går det inte. När hon flyttar hemifrån skall jag köpa en hund till henne, om hon fortfarande vill ha en. Jag tycker inte ens att jag är egoistisk som ställer mina egna projekt framom min dotters önskan, inte i denna fråga. Fakta återstår, i slutändan är det jag som får sköta hunden och får då ännu mera att ta hand om.

                                      Kram Davina